[BVK-Notiser Nr 62, Mars 2016]
Min fader köpte denna bil sommaren 1939 den kördes bara några månader sedan kom kriget och då fanns det inte någon bensin att köpa. Bilen kostade 3900 kr.
Motorn, en 4-cylindrig sidventilare på 919 cc och 29 hk. 0-80 på 32 sek. Den togs i bruk efter kriget våren 1946. Tanken rymde 25 liter. Bensinpriset var 40 öre/liter så det kostade ungefär 10 kronor att tanka fullt.
Det blev många semesterresor runt om i Sverige i slutet på 40-talet med Morrisen.
Som 16-åring började jag att övningsköra på gårdsplanen i hemmet i Kallinge. Samma dag som jag fyllde 18 år avlade jag körkortsprovet i Karlskrona. Morrisen var då bytt mot en Hillman Minx 1952 med rattväxel. Det var ju lite pirrigt att avlägga provet, alla hade talat om bilinspektör Lilja som en mycket sträng man.
Väl i bilen fick jag körordern, kör en sväng hitta en lämplig parkeringsplats och fickparkera och fortsätt sedan till Hoffmans backe, en brant stigning, och gör start i backe där.
Teoriprovet var några frågor under körningen sedan var det hela klart. Körkortet fixat.
Egen bil var ju inte att tänka på men en Motorcykel blev det en AJS årsmodell 1928, 300 kronor kostade den, det blev mycket skruvande innan den blev körklar. Här lades grunden till mitt motorintresse. Första bilen blev en begagnad Renault CV 4 det blev mycket mekande här också, byte av cylinderfoder, kolvar och lager och inte minst rostlagning m.m.
Hundkoja skänkes!
Åren gick och 1982 fyllde min son 16 år. Jag tänkte att jag måste få honom intresserad av att skruva med fordon. Det man lär sig det har man glädje av i hela livet. Mitt motto ”Man klarar allt bara man vågar försöka”.
Det stod en annons i tidningen ”Hundkoja skänkes”. Jag tänkte, kan det vara en bil?
Jag ringde annonsören det var konstnären Bob Mattson. Jo, det var en Austin 1971 års modell.
Han sa att växellådan och bromsarna inte fungerade. Ok, jag tar den sa jag. Samma kväll utrustad med diverse verktyg och en bogserlina bar det iväg till Sälleryd där bilen varit uppställd i en lada några år.
Efter lite mekande stod bilen utanför ladan och bogseringen hem till Ronneby kunde börja. Med hustrun Kerstin bakom ratten i dragbilen och jag i hundkojan utan fungerande lyse och fotbroms. Men handbromsen fungerade så det gällde att parera så att draglinan var sträckt hela den långa vägen hem, c:a 4.5 mil.
Några dagar senare fanns en annons om en annan hundkoja i Kallinge. Den kostade 600 kr så det blev affär direkt. Objekten fick sonen på sin 16-årsdag. Två år senare stod det en jättefin nylackad hundkoja på vår gårdsplan. Han hade klarat renoveringen på egen hand.
Som sagt: ”Man klarar allt bara man vågar försöka”.
Rolf Sturesson
Artikeln har tidigare varit publicerad i BVK-Notiser Nr 62, Mars 2016.