Vi vet nog alla att motorns kylvätska bör bytas ut innan den bryts ned till en god elektrisk ledare som får motorns inre kylkanaler och vattenpumpen att korrodera.

Många veteranbilsägare har flera fordon och ibland går åren snabbare än hur många mil som körts, då kan det vara bra med en metod som enkelt visar om kylvätskan behöver bytas eller inte. Vid reparationer och service under åren kan en del av kylarvätskan ersatt, men vanligtvis inte hela volymen.

Ett enkelt sätt för att kontrollera motorns om kylvätska har kvar sina korrosionsskyddande egenskaper är att använda en billig multimeter för att mäta kylvätskans ledningsförmåga. Kylvätskan kan ju ha kvar sina frostskyddande egenskaper medan korrosionsskyddet bryts ner och utsätta motorn, kylsystemet och komponenterna i värmesystemet för korrosion.

Ställ in multimetern på likström (DC) och välj minsta spänningsområde.

Med kall motor, öppna kylarlocket och sänk ner multimeterns ena testpinne i kylvätskan och sätt multimeterns andra testpinne mot en god jord, eller direkt på batteriets minuspol. Det spelar ingen egentlig roll hur testpinnarna kopplas, enda skillnaden blir att det visas ett minustecken framför voltavläsningen.

Visar multimetern 0,4 volt (400 millivolt) eller högre indikerar detta att motorns kylvätska inte har kvar något korrosionsskydd och bör bytas ut.

Tänk på att inte röra vid kylaren eller cellpaketet med testpinnen som doppas ner i kylvätskan – då blir avläsningen felaktig.

Man kan också starta motorn med kylarlocket av (så att inget tryck byggs upp) för att sedan låta motorn värmas upp och mäta spänningen. Termostaten öppnar upp och kylvätskan börjar strömma genom motorn och kylaren. På så sätt kontrollerar man inte bara den stillastående kylvätskan under kylarlocket, praktiska tester visar dock endast en mindre skillnad i mätresultaten.

Observera att denna metod bara fungerar på bilar med en elektriskt ledande kylare – alltså inte moderna plast/aluminiumkylare.

Sven Andersson