Hittade en intressant artikel i Motorhistoriskt Magasin #2 2020 som jag tyckte vara värd att dela. Alltså inget nytt under solen!

Av ingenjör K.G. Molin, publicerad i Nordisk Motortidning 1948.

Insänd av Stig-Olof Olofsson, Sollentuna. Han menar att ”Alltid har man hackat på motorismen”

Publicerad i Motorhistoriskt Magasin Nummer 2 2020

”Många rovdjur på vårt blod sig mätta”

• Motorismens lidandes historia  –

När kriget kom –

När kriget kom 1939 var den socialdemo­kratiska regeringens första åtgärd att sätta stopp för all biltrafik, en åtgärd som visade sig mycket olycklig och som många krig­förande länder inte ens ansåg sig behöva genomföra. Vi pallade upp våra bilar eller monterade gengasaggregat, allt efter råd och lägenhet, men vi fann oss den gången i situ­ationen, därför att det var krig. Sorgen över­gick i harm, när utan orsak massor av bildäck beslagtogs från privatbilarna, och harmen förbyttes i helig vrede, när det visade sig att byråkrati ens tjänstemän gjort affärer på svarta börsen med beredskapsdäcken. Men vi nöjde oss med att knyta näven i byxfickan och hoppades på freden.

När freden kom –

När freden kom 1945 började för motor­folket endast ett nytt och ännu värre krig från myndigheternas sida: först månadslång pappersexercis för att få återköpa den beslagtagna gummiutrustningen till dubbla priser. När det var klart, trumfade reger­ingen 1946 igenom avsevärt höjda skatter under motivering att vägväsendet skulle förbättras – den förbättringen har vi ännu inte sett någonting av.

På nytt dags för körtillstånd.

Våren 1947, två år efter krigets slut, kom de orättvisa och enligt många juridiska sak­kunniga olagliga körtillståndsrestriktio­nerna, och kort därpå försökte man sig på ett statligt oljemonopol. Hösten samma år inför­des förbudet mot lördags-/söndagskörningen, rundflygningsförbud, förbud mot tävlingar m.m. och samtidigt hotades i stränga ord med utstampning av hundratusen bilar.

Utpressning av ytterligare 180 miljoner.

Som kronan på verket följde i våras finansminister Wigforss’ framstöt om kraf­tigt skärpt fordonsskatt och om 20 öres ökad bensinskatt. I allt skulle bilismen – denna lyxföreteelse enligt regeringspartiets åsikt – brandskattas på ytterligare 180 miljoner kronor utöver den redan förut kraftiga for­dons- och bensinskatten. Samtidigt höjdes skatterna på sprit och vin, där skatteskärp­ningen beräknades ge c:a 60 milj., på tobak 50 milj. och allmän nöjesskatt 25 milj. kr. -allt detta sammanlagt inte på långt när så mycket som skulle pressas ur den redan förut överbeskattade men tåliga mjölkkon motortrafiken. 1944 yttrade finansminister Wigforss: ”Bensinen får inte bli ett öre dyrare än nödvändigt. Bensinpriset skall stå i . direkt proportion till vägkostnaderna. Bilismen får inte belastas för att ge staten extrainkomster:’ Nu har motorfolket fått klart för sig, hur mycket ett ord från reger­ingspartiets främste är värt.

Naturligtvis gick finansministerns krav igenom – med den i och för sig rätt betydel­sefulla ändringen, att den föreslagna for­donsskatten ersattes med en ännu krafti­gare höjning av bensinskatten, d. v. s. med 27 öre (totalskatten är nu 45 öre)!

Det socialdemokratiska transportkompaniet

fungerade tillfredsställande. Enskilt sade sig många av partiets riksdagsmän vara tvek­samma och avrådande, men vid voteringen fanns ingen socialdemokrat som tordes rösta mot de från högre ort givna direktiven!

Motorfolket yrkade avslag.

I fullt medvetande om de såväl för den enskilde bilägaren som för näringslivet och samhället olyckliga följderna av denna skat­teökning yrkade bondeförbundet och högern direkt avslag beträffande ytterligare belast­ning av motorismen; inom bondeförbundet fanns t. o. m. sympatier för en sänkning av skatten, medan folkpartiet förordade en kompromiss med höjning av tio öre.

Sedan kom ransoneringen –

Men än är inte plågan slut. Den 29 april i år kom bensinransoneringen, den sanno­likt mest tillkrånglade och den mest olämp­liga och onödiga av alla restriktioner och ransoneringar. Och detta för att spara 20 milj. kronor i valuta!

-med nya kontrollåtgärder i släptåg.

Ransoneringen har ju sedan i släptåg fått nya kontrollåtgärder till alla andra vi begå­vats med av regleringsregeringen – fläsksi­rener, kalvspejare m.fl. Nu kommenderas bilägare in till myndigheterna för att få väg­mätaren avläst, och polisen gör täta razzior för att leta efter de förbrytare som blandar ut bensinen med en skvätt fotogen. Så ordnas det av den regering, vars parti en gång i värl­den –:: för mycket, mycket länge sedan – hade ”frihet” först i sitt valspråk.

Ett av de tusentals exemplen på socialistisk planhushållning.

Samtidigt som man nu ransonerar bort något över 200 miljoner liter bensin genom en komplicerad ransonering med oerhörda nackdelar för 500.000 ägare av bilar, motor­cyklar, lättviktare, traktorer och motorbåtar, samtidigt importeras över 2 miljarder liter eldningsolja – som per liter räknat drar ungefär lika mycket valuta som bensin – varav 600 miljoner liter går åt för att till­fredsställa 28.500 oljeeldade hus det är plan­hushållning!

Och varför allt detta?

Varför allt detta krångel med körtillstånd – skattehöjningar – ransonering – kontroll? Svaret är enkelt – en följd av det allmänna vanstyre som karakteriserat de tre senaste årens politik. Herrar Wigforss och Sträng säger att bensinimporten måste skäras ned med 20 miljoner kronor för att spara valuta. Jämför denna siffra med hela den svenska importen på normalt över 5 miljarder per år, jämför den med den valutareserv på 3 miljarder som förslösats efter krigsslutet, jämför den med regeringens sovjetkredit på en miljard och alla de andra krediter som rundhänt givits.

Det måste bli slut med motortra­fiken som strykpojke och mjölkko!

Motorfolket måste se till att bli represen­terat i riksdagen av kvalificerat folk, som har klar förståelse för och insikt om motoris­mens betydelse inom samhällslivet, folk som kan – och vill – operera bort onödiga ranso­neringar och krångel. Motorfolket måste ge sitt misstroendevotum åt de riksdagsmän, som visat sig negativa eller ljumma, och ersätta dem med klart positivt inställda.

K.G. Molin

Svenne