En artikel i Wheels magazine om elförzinkning gjorde mig intresserad att testa själv. Det som gjorde mig intresserad var att ingredienserna är vanliga i köket och inte aggressiva kemikalier med risker och problem att bli av med vätskorna.

Behållaren som ska användas måste vara av ickeledande material t.ex. en plastspann.

Man tar 12% ättikssprit och blandar upp med vanligt kranvatten 1:6 och häller i 2-3 matskedar salt.

Man behöver även en zinkanod – jag köpte den billigaste på Biltema 25-276 på 0,2 kilo för 60 spänn.

Sen tar man en äldre batteriladdare och kopplar + till zinkanoden och minus till delarna som ska förzinkas.

Delarna ska hänga fritt från behållaren och inte vara i kontakt med zinkanoden.

Jag körde med 6 volt och läge ”LÅG” på batteriladdaren. För många ampere kan ge ”brända” kanter. Reaktionen börjar omedelbart som syns på bilden ovan. Det ska bubbla, men små bubblor utan att ”koka”.

Efter ca två timmar var min testdetalj helt täckt av grå zink och kunde tas upp, sköljas av och torkas.

Därefter borstas delarna med rostfri (eller mässings) stålborste tills de blir blanka.

Här är nästa detalj som elförzinkats i 50 nyanser av grått

Färdigt renborstat resultat, klart godkänt.

Nu är kompressionsverktyget till främre kopplingen på Chrysler A727 automatlåda klart och ytbehandlat.

Zinkanoden efter att två detaljer ytbehandlats – mycket kvar!

Nu återstår lite tester, jag har elförzinkat en bit karosseriplåt och hängt utomhus för att förstå hur mycket ytbehandling (tid) som behövs för delar som ska sitta oskyddade i regn på ett fordon.

Det verkar inte som processen avger vätgas, i så fall ytterst lite – det går att hålla ner en brinnande tändsticka i behållaren utan spännande sidoeffekter.

Det bildas heller inte skadliga eller illaluktande gaser.

Prova gärna detta hemma!

Svenne